torsdag 12. desember 2013

Gustaf Fröding

Gustaf Fröding (født 22. august 1860 på Alsters bruk utenfor Karlstad i Värmland i Sverige, død 8. februar 1911 i Stockholm) var en svensk journalist, forfatter og en av Sveriges mest kjente diktere. Fröding ble en fornyer av svensk poesi og påvirket flere seinere diktere, også norske. Han skrev blant annet om naturen, folkeliv og erotikk, også delvis på värmlandsk dialekt.



1. I ungdomen

Det glittrar så gnistrande vackert, i ån,
det kvittrar så lustigt i furen. 
Här ligger jag lat som en bortskämd son 
i knät på min moder naturen. 
Det sjunger och doftar och lyser och ler 
från jorden och himlen och allt jag ser. 

Det är, som om vinden ett budskap mig bär 
om lyckliga dagar, som randas, 
mitt blod är i oro, jag tror jag är kär — 
i vem? — ack i allt, som andas. 
Jag ville, att himlens och jordens allt 
låg tätt vid mitt hjärta i flickgestalt.

2.
En kärleksvisa

Jag köpte min kärlek för pengar, 
för mig var ej annan att få, 
sjung vackert, I skorrande strängar, 
sjung vackert om kärlek ändå. 

Den drömmen, som aldrig besannats, 
som dröm var den vacker att få, 
för den, som ur Eden förbannats, 
är Eden ett Eden ändå.


3.  Äktenskapsfrågan

En plog ska vi ha, en harv ska vi ha,
en häst ska vi ha, som kan streta och dra!
"En täppa med bönor och kål och spenat!"
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha't!

En gris ska vi ha att ge skulorna till!
Och ankor och höns kan vi ha, om vi vill!
"Och kaffe och socker och sovel till mat!"
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha't!

En ko ska vi driva i bet på vår äng!
"Och bolster av dun ska vi ha i vår säng
och fint postelin och glaserade fat!"
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha't!

Men Maja du, Maja du, var ska vi ta't?
Jag är för fattig och du är för lat!
Du går på roten och jag går på stat!
Erk du!
Maja du!
Var ska vi ta't?



4. Det var dans bort i vägen.
Det var dans bort i vägen på lördagsnatten
över nejden gick låten av spelet och skratten,
det var tjoh! det var hopp! det var hej!
Nils Utterman, token och spelmansfanten,
han satt med sitt bälgspel vid landsvägskanten,
för dudeli! dudeli! dej!

Där var Bolla, den präktiga Takeneflickan,
hon är fager och fin, men har intet i fickan,
hon är gäcksam och skojsam och käck.
Där var Kersti, den trotsiga, vandrande, vilda,
där var Finnbacka-Britta och Kajsa och Tilda
och den snudiga Marja i Bäck.

Där var Petter i Toppsta och Gusten i Backen,
det är pojkar, som orka att kasta på klacken
och vischa en flicka i skyn.
Där var Flaxman på Torpet och Niklas i Svängen
och rekryten Pistol och Högvaltadrängen
och Kall-Johan i Skräddarebyn.

Och de hade som brinnande blånor i kroppen,
och som gräshoppor hoppade Rejlandshoppen,
och mot stenar av klackar det small.
Och rockskörten flaxade, förkläden slängde,
och flätorna flögo och kjolarna svängde,
och musiken den gnällde och gnall.

In i snåret av björkar och alar och hassel
var det viskande snack, det var tissel och tassel
bland de skymmande skuggorna där,
det var ras, det var lek över stockar och stenar,
det var kutter och smek under lummiga grenar
— vill du ha mig, så har du mig här!

Över bygden låg tindrande stjärnfager natten,
det låg glimtande sken över skvalpande vatten
i den lövskogsbekransade sjön,
det kom doft ifrån klövern på blommande vallar
och från kådiga kottar på granar och tallar,
som beskuggade kullarnes krön.

Och en räv stämde in i den lustiga låten,
och en uv skrek uhu! ifrån Brynbärsbråten,
och de märkte, de hörde det ej.
Men uhu! hördes ekot i Getberget skria,
och till svar på Nils Uttermans dudelidia!
kom det dudeli! dudeli! dej!

Ingen kommentarer :

Legg inn en kommentar